några viktiga ponnyer i mitt liv

Puck: Efter mitt "uppehåll" inom ridningen så började jag med att förälska mig i denna vita lilla B-ponnyn. Han var den bästa jag visste och han lärde mig ganska mycket. Han lärde mig att inte vara rädd längre
 
Farao: Farao var min favorit väldigt länge, även fast han var tjurig ibland så älskade jag honom mer än allt annat. Jag tävlade för första gången på honom och vi nollade. Han lärde mig väldigt mycket och han var helt enkelt bäst då<3
 
 
Katrinebergs Mess (Musse): Den här ponnyn har en stor plats i mitt liv. Första gången jag red honom var på elevens val i 7 och jag fastnade direkt. Jag började rida honom i ridgrupperna och första tävlingen på honom blev KM. Vi två har haft riktigt mycket motgångar men  alla dom lönade sig och dom två sista tävlingarna på honom så nollade vi alla fyra rundorna. Han lärde mig att inte ge upp utan att fortsätta kämpa tills det funkar. Han lärde mig att vara bestämd. Han var mitt allt, jag älskade honom när ingen annan gjorde det, när alla tyckte han var dum så var han min stjärna. Utan honom hade jag aldrig varit här där jag är idag i min ridning. Jag är otoligt tacksam att han kom in i mitt liv.
 
K-Donald: När Donald kom till stallet så blev jag förälskad i honomoch han var min favorit bra länge innan Farao och Musse. Sen när jag fick chansen att börja i ryttarsatsningen så fick jag välja mellan Donald, Farao och Andy och jag valde Donald. Och jag valde rätt häst. Donald har lärt mig så grymt mycket och jag har lärt honom. Vi har gjort så otroligt mycket tillsammas och jag älskar honom fortfarande även fast jag inte rider honom längre. Vi tog oss från 70cm - 90cm på tävling och han hade aldrig startat 90cm innan. Vi gjorde det tillsammans med endast 4 fel pga ett stopp som var mitt fel. Det var våran bästa runda någonsin och sorgligt nog den sista. Dressyren var inte direkt våran starka sida men det sista ridpasset på honom gick han som om vi aldrig gjort något annat, den känslan jag hade då var som en dröm. Han gick fint andra ridpass också men aldrig som han gjorde då. Vi startade även lokalt för första gången tillsammans, ingen av oss hade startat det förut och så går vi in och nollar trots att det var titthinder han stannat på på träningar och klubbhoppningar. Vi tog oss långt på lite mindre än ett år. Han har en stor plats i mitt hjärta och på nått sett kommer jag alltid att sakna honom lite.  Älskade K-Donald<3
 
My Firefly (Nisse): Idag har jag haft Nisse i 155 dagar. Han är min första egna ponny. Vi har haft mycket motgångar på den här tiden men jag har lärt mig nästan mer på den här tiden med Nisse än vad jag nånsin gjorde på ridskolan. Innan Nisse kunde jag inte få någon annan än Donald att gå i form men nu får jag dom flesta jag rider i form men vissa tar lite längre tid än andra. Nisse är verkligen inte det lättaste ponnyn, han kanske ser lätt ut men han är långt ifrån det. Det känns som om att vi har hittat varandra bättre nu och att vi litar mer på varandra. Han kanske är lite dampig men han är bäst ändå och vi har lång tid kvar tillsammans
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0